Välgörenhet

I ett inlägg på denna blogg den 26:e december skrev jag om välgörenhet och hur detta fenomen utvecklas. Jag berättade om hur jag gillar projektet godstart.se och hur välgörenhet kopplas samman med 2000-talets teknik. Jag fick då en ganska intressant kommentar:

"Vi skulle då kunna snacka 100 % ärligt om välgörenhet och hur lite nytta den gör. Det var väl Ellen Key som sa nåt om att vägörenhet är som att parfymera samhällets avlopp. USA är världsetta på välgörenhet och har 40 miljoner människor som står utanför sjukvården. I Stockholm är det 19 olika organisationer som ger stöd till hemlösa. Blir det nån skillnad? Nej. Antalet hemlösa ökar. Skit i välgörenhet och se till att samhället tar ansvar istället!"

Själva kommentaren var, enligt mig, ganska dålig. Kommentatorn hade dock en poäng. "Välgörenhet är som att parymera samhällets avlopp." Det är icke helt taget ur luften, mina vänner. Dock verkar denne kommentator inte tro på att välgörenhet är något positivt, och att det inte ger någon positiv inverkan på de som egentligen ska gynnas. Det tror jag. Dock är det väldigt sant att välgörenhet parfymerar våra samveten.

Nu vill jag ta hans poäng och applicera det på det exempel jag använde mig av i inlägget, godstart.se. Jag prisade initiativtagarna till detta projekt. Dock finns det en baksida för en sådan typ av väldgörenhet. Varje gång man besöker sidan, vilket för min del innebär varje gång jag startar min webbläsare, ger detta 4 öre till väldgörenhet. Man kan skaffa en användare på denna sidan så att man har koll på hur mycket man själv har bidragit med. Själv har jag besökt sidan så många gånger att jag "gett" dem ca 22 kr. Sammanlagt har insamlingen nått drygt 185 000 kr. So far, so good.

Men frågan är, belönar vi vårt samvete mer än annonsintäkterna belönar insamlingen? Jag menar, blir vårt välgörenhetssamvete mättat på det lilla initiativ besökandet av denna startsida är. Jag tror att det finns en risk. Min poäng, i kontrast mot min gode kommentators poäng att slopa välgörenhets perspektivet, är att man inte ska tro att besökandet av godstart.se är tillräckligt. Vi svenskar (då talar jag om och till den medelklass jag själv tillhör) har ett större ansvar än att bidra med nått dussin öre per dag.

Slutsats: Ha godstart.se som startsida. Detta är ett oförskämt enkelt och smart införlivande av många-bäckar-små-tanken. Men nöj dig inte med detta. Gör något mer!

(Ett tips är Erikshjälpens Ung Fadder. Då sponsrar man ett projekt man själv väljer genom att ge ett månatligt bidrag på 60 eller 90 kr.)