Att vara kyrkvaktmästare

Kyrkogården är en väldigt levande plats. Detta kan tyckas låta lite konstigt, eftersom det är en viloplats för de döda.

I regel haglar dödsrelaterade skämt när man berättar för en grupp människor att man jobbar på kyrkogård. Ja visst, det är roligt när en skojfrisk person drar till med en "Är det inte lite dött att jobba där? Höhö." eller liknande. Eller, det är det inte. Jag har hört det (och själv sagt det) på tok för många gånger. Ett relativt nytänkande dödsrelaterat skämt hörde jag först härom veckan. Det var någon gubbe som var på besök hos oss i vaktmästarstugan och tyckte att vi inte borde ha växelström här, "Det borde vara likström!"

Folk tänker säkert att kyrkovaktmästare, also known as dödgrävare, bara gräver gravar, väntar tills en kista har placerats i den för att sedan fylla igen. Dock skulle jag vilja upplysa er om mina tankar kring en kyrkovaktmästares uppgift och ansvar! Jag vill nämna tre områden.

1. För det första är man trädgårdsmästare, ungefär som de i Sollidens Slottsträdgårdar. Skillnaden är väl att Solliden inte har lik under de fina gräsmattorna, hoppas jag. På en kyrkogård är det viktigt att allt ser ut som det ska, framför allt gravplatserna. Om ogräset får andrum eller om blommor har blivit förstörda, är inte besökare sena att påpeka detta.

2. För det andra ansvarar vi för en del av begravningsceremonin, eller i alla fall förberedandet och efterarbetet till denna. Det innebär att gräva gravar och göra det snyggt och prydligt.

3. För det tredje har vaktmästare ett stort socialt ansvar, och det är detta ansvarsområde som ofta är okänt för gemene man. Faktum är ju att för varje död människa som "flyttar in", kommer ju ännu fler levande människor på besök. Det är just därför jag tycker att kyrkogården är en levande plats. Kyrkvaktmästaren ska se till att dessa besökare har ett så bra besök som möjligt. Ibland händer det att man är en terapeut för änkor och änkemän, då de kommer till en för att prata, småprata och bara vara. Det kan tänkas otroligt för en vanlig ung person, men kyrkogården kan vara allt man har. Det kanske är en änka som har både sin man och föräldrar på kyrkogården.

Nu har jag beskrivit mitt jobb. Det kanske är tråkigt, det kanske är intressant. Dock är det ett schyst jobb. Represent!