Nu börjar jag komma in i någon slags vardagskänsla på Kaggeholm. Eller, kanske inte riktigt. Men den väldigt starka känsla av läger som infann sig de första dagarna, i och med korridorboende, långa dagar och sena kvällar med nya vänner, börjar försvinna. Men det känns bra.
Läget på en liten folkhögskola är ganska olikt från det rådande läget mellan Sverige och Israel. Vad ska man säga? Sverige vill inte fördöma någonting och refererar till pressfriheten. Israel tycker att Sverige gömmer sig under pressfriheten. Det är svårt att komma ifrån att anklagelser om organstöld kan tolkas följa det kända anti-semitiska "judar suger kristna barns blod"-temat. Gränsen mellan att kräva respekt för sin stat och sitt folk som historiskt har utsatts för förföljelser, och att använda anti-semitism-begreppet och offerpositionen till sin vinning är för Israel väldigt fin.
Det kan vara svårt att tänka sig, men i världspolitiken känner man i Israel att man måste fortfarande måste kämpa för sin fortsatta existens. Eller det kanske inte är så svårt att förstå. Få allierade och geografiskt omringade av stater som är allting förutom allierade kan ge en något pressad känsla. Trots det, den svenska pressfriheten ska dock inte rubbas. Journalistik ska inte stå för det viktiga medlandet stater emellan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar