Vårtermin år tre på gymnasiet. Det är kanske inte så konstigt att jag har många tankar om framtiden. Jag ser min framtid i tre olika nivåer: den vissa, den ovissa och den fjärran ovissa framtiden.

Den vissa framtiden är min sista termin på Jenny Nyströmsskolan. Jag vet att jag kommer att klara av examen ifrån gymnasiet. Det jag inte vet är hur jag kommer att genomföra terminen. Kommer jag klara av de utmaningar den ger mig på ett bra eller mindre bra sätt? Till min vissa framtid räknar jag också sommaren. Jag har säkrat sommarjobb i Dörby Kyrka i år igen. Det blir dock inte riktigt lika länge som förra året men det gör egentligen inget eftersom jag kände att jag jobbade lite för mycket då.

Den ovissa framtiden handlar om vad jag ska göra i höst. Det är den blandade känslan av frihet och ansvar som både skrämmer och attraherar. Jag har alla möjligheter men det är upp till mig att göra det rätta valet. Jag har ett tag känt att något sorts volontärarbete utomlands kan vara rätt för mig och har funnit någonting kallat praktikantprogrammet, drivet av organisationen equmenia. Jag vet inte om det är rätt, men det är någonting jag tänker söka. Annars är jag öppen för ett år på någon musiklinje på folkhögskola eller om jag hittar en bibellinje som känns rätt.

Den fjärran ovissa framtiden representerar den period i livet där jag vill börja utbilda mig till det jag faktiskt ska arbeta med i livet. För ett år sedan skulle jag antagligen svarat att jag ville befinna mig på någon nivå inom vården. Den tanken har förändrats. Jag har på senare tid börjat förstå att naturvetenskap inte är ett område jag vill jobba inom. Det betyder förstås inte att natur på gymnasiet var fel, bara att jag har funnit att de naturvetenskapliga ämnena inte ska finnas med i min framtid. Efter att ha huggit tag i alla möjliga yrkesmöjligheter, så som journalistik, ekonomi, psykologi och sociologi, är mitt senaste hugg att jag vill plugga statsvetenskap och i framtiden på något sätt arbeta med internationella relationer, kanske inom UD. Det skulle vara häftigt.

Jag vet inte mycket, men jag vet att mina tankar och planer kring min framtid kommer att förändras. Många av mina tankar, känslor och åsikter förändras ju lika ofta som vinden ändrar riktning, eller som Jamie Cullum skulle säga det:

"Nothing is certain, except everything you know can change."